Ni har säkert hört talas om bagagekaoset på flygplatserna. Något rörigt måste jag erkänna. Du kanske själv har drabbats av bagagesoppan?
Nu är det här inget nytt.
Inte alls, mina vänner.
För 30 år sedan flög jag en hel del till USA. Det var alltid ett äventyr.
För mitt bagage.
En resväska höll för 2-3 flygningar sedan var den förbrukad. Det kunde också ta dagar innan den dök upp.
En gång hade en truck på Kennedy Airport, New York, mosat resväskan. Fick den i slamsor, men fram kom den. Förr eller senare.
För inte tala om min älskade samovar(tekokare). Köpte den för några tior i Sibirien. På den tiden Ryssland var Sovjetunionen. Checkade in lådan med samovaren till inrikesflyget jag flög till Moskva.
Bara det ett äventyr både för mig och tekokaren.
I Moskva skulle jag ta planet till Arlanda som naturligtvis fått flygförbud på grund av dåligt väder i Stockholm. Jag hamnade i Frankfurt med Aeroflot. Räknade med goodbye till min samovar.
Till slut kom jag med ett SAS-plan till Arlanda. Det gjorde inte mitt bagage.
Samovaren tekokaren?
Förmodligen Istanbul.
Allt på drift i Europa.
Någon dag senare släpptes jag in i en väldig hangar på Arlanda. Där låg stuvade berg med flygbagage som flugit fel, men nu hamnat rätt.
Resväskan fann jag i en väldig hög. Någorlunda hel. Inget att bråka om.
Men samovaren tekokaren då?
Borta för alltid?
Då såg jag den lilla buckliga trasiga lådan, stå där ensam i ett hörn.
Såg väldigt övergiven ut.
Pep efter hjälp.
Det är en sådan stund man inte tror finns, men finns visst det.
Tamejfan var det inte tekokaren samovaren som stod där och längtade efter husse.
Minsann.
Snacka om kärlek.
Nu står den på hedersplats i mitt hem. Snacka om proveniens som Ann Lundberg brukar säga i Antikrundan. Nej, jag har aldrig använt den.
Instruktionsboken är minst sagt i klyddigaste laget. För inte tala om elsladden.
Bara den kan döda en ardennerhäst.
