Det är tid för en sportnörd summera den publikfria elitidrotten som serverats oss detta märkliga coronaår.
Det är inte bara fotbollen som drabbats av tomma läktare. Friidrottssäsongen blev mest skit. Förutom då Mondos stavhopp och Daniel Ståhls mäktiga diskuskast.
En svensk representant i en tung internationell friidrottsorganisation håller med mig.
Även ishockey, handboll samt andra förbund har fått spela utan publik. Själv har jag i år följt minst 50 publikfria allsvenska fotbollsmatcher från TV-soffan.
I början var det dystert.
Är så än i denna dag.
En känsla av nöd.
Eller som Markus Rosenberg säger till tidskriften, Galore Weekend.
”Utan publik blir det inget sug när man väl ser en match. Gemenskapen saknar man.”
Så rätt så, Markus Rosenberg.
Själv tycker jag att fotbollen eller elitidrotten för den delen, utan publik är som äta en kola med pappret på.
Ingen höjdare, precis.
Från den 1 november ska det öppnas upp för 300 åskådare. Det hjälper föga på de flesta arenorna.
Det blir fortfarande som äta en kola med pappret på.
Ack ja, vem kunde drömma om denna utveckling?
Knappast någon.
