Vädret har banne mig kommit i otakt med vädret.
Jag har avverkat minst 70 somrar, i mitt omåttligt spännande liv. Normalt är att börjar sommaren redan i maj, tar den slut före midsommar. Sedan regnar resten av härligheten bort. OM det regnar hela resan fram till slutet av juli, kan det bli sommar i augusti bland getingarna.
För regnar gör det alltid när det är sommar i Sverige. Utom då salighetens år, 2018. Då drog nämligen sommaren i gång efter första veckan i maj. Sedan har den bara kört på: bränt sönder gräsmattor och gräddat Lommaborna pepparkaksbruna.
I går torsdag var det en gråmulen dag.
Fast varmt. Utan sol.
I dag var det en gråmulen förmiddag.
Sedan sol.
Blåst på konfekten.
Det har upprepats i sommar: gråmulet, liksom regn och åska i luften. Sedan inget. Bara sol.
Jag hänger inte riktigt med.
Alla somrar jag levt med sommarsol en längre tid, har en gråmulen himmel slutat med åska och skyfall.
Åsknedslag.
Kaos.
Nerbrunna ladugårdar.
Skrikande grisar.
Vattenfyllda källare.
Dagvattenbrunnar som sprängts och dränkt folk och fä.
Ingen hejd på eländet.
Denna sommar (1) skiner bara solen. Även om det är mulet. På andra sidan, om ni förstår vad jag menar.
Denna sommar (2) får man gå in i duschen om man vill ha skyfall. Dundret får man då passa på stå för själv.
Vädret har kommit i otakt med vädret.
I alla fall i Lomma.
