Det borrades och skruvades.
Vilket fall som helst, så var det inte Pers svenska flaggor som skulle falla först på lördag. Den saken är då säker.
När det gällde själva kvartsfinalen mellan Sverige-England, blev han som många av oss andra blir: tankfull.
Fick något drömlikt i blicken som en saga av HC Andersen. Tog sats och sa, för att något måste sägas: 2-1 till Sverige, men det blir hårt.
Så var det sagt.
I bagerihörnan mötte jag Lommaborna, Ylva från Sollentuna och Janina från Brighton, England (!).
Oj, redan en förmatch.
Det blev till att vända och vrida. Än hit och än dit. Till slut slår Ylva till med 2-1 till England. Engelskan Janina fattade omedelbart galoppen.
Utan darra på Charlie Chaplins berömda manschetter, slår hon tillbaka med 2-1 till Sverige. Världen är omvänd.
I Lomma.
Heja, Janina från England! (texten fortsätter efter bilden)
Åt vilket håll som helst. I alla fall i Lomma.
En sak är då säker.
Inte bara Lomma kommer stå stilla utan hela Sverige. Ja, bortsett från några idioter i Malmö som föredrar skjuta ihjäl varandra när Sverige spelar sina VM-matcher. Noll fotbollsintresse där. Det är väl den sorgliga ingrediensen i det hela.
Då blickar jag upp mot takåsen och landar i Winnies ledsna ögon. Winnie är en sød dansk pige och delar sitt öde med mig. Danmark utslagna efter en dramatiska straffsparksläggning mot Kroatien.
Det är sådant som känns i den nordiska gemenskapen. Winnies hjärta brinner även för Sverige. Ja, säg den sport som inte Winnie brinner för. Nu har hon svårt klämma fram ett resultat mellan Sverige-England i sin besvikelse. Till slut gör hon i alla fall tummen upp och säger:
