↧
Jag fräste omkring under gårdagen, med min el-skoter i topphastigheten 10 km/tim, nere vid havet, sjön som de äldre Lommaborna säger. Det var en strålande dag med klarblå himmel och värmande vårsol. Till min överraskning var det övervägande äldre medborgare som i sakta mak promenerade: vissa med rullatorer andra med käpp. Andra åldringar satt och njöt med avstånd till varandra på parkbänkarna. Ingen pratade utan satt tysta. Såg faktiskt rätt kul ut. De var med eftertryck som jag, gamla människor. Alltså 40-tallister eller äldre. Ingen brydde sig om socialminister, Lena Hallengren, som uppmanat äldre stanna hemma-se vinjettbilden. I stället blev det en tyst olydig protest mot coronavirusets förbannelse. (texten fortsätter efter bilden)Annat är det i Frankrike. Vännen, Johnny Stamming, skriver på Facebook: ”Utegångsförbudet i Frankrike följs inte av alla. Men nu kostar det 300 euro i böter och från imorgon (idag, min anm.) är det också förbjudet att vara på stranden på Rivieran. Och TV hjälper till. I deras signatur står det "Stanna hemma ". Se bilden här ovanför. Själv fräste jag vidare till Lomma kyrkogård, för se till min mammas grav. Där fanns endast jag och hustrun som levande människor.Säkert kort, med andra ord. På vägen till kyrkogården, var det däremot förvånansvärt många äldre som var ute och promenerade i den sköna vårsolens glans. Även Sveriges statsminister, Stefan Löfven, gick ut i gårdagens TV och uppmanade alla över 70 år att stanna hemma.Vi vill inte höra. Varför tar inte äldre in uppmaningen? Ja, säg det. FOTNOT. Nej, jag tog inga bilder på de äldre olydiga Lommaborna. Jag respekterade deras integritet.
↧
Ishockeyn har sitt slutspelsskägg. Kommer naturligtvis från NHL. Fast Björn Borg var först som enskild idrottsman med odla skägg. Poängen är att det betyder otur att raka sig. Kraften sitter naturligtvis i männens skägg (sic). Minns mustaschkampen i november eller som man säger, movember. Idag verkar det som om vi behöver all tur i världen för slippa ifrån coronaviruset. Därför började jag i veckan odla skägg. Ett äkta coronaskägg. Jag vet personligen, att skägg kan ge styrka och kraft i svåra livssituationer. Mer om det en annan dag. Mina tankar var att lägga ut mitt coronaskägg på Bloggen, Instagram och Facebook. Möjligen kunde coronaskägget blivit en viral företeelse på nätet bland männen. En kul grej, mitt i all bedrövelse. När jag vaknade i morse insåg jag vad jag kunde starta upp. Det kändes för mycket. Någon annan får ta över och bli först i världen med ett coronaskägg. Först i världen? Det har jag inte tänkt på. Hjälp, vad har jag gjort? Ren som en bebis i facet. Snacka om självmål.
↧
↧
OBS! Texten följer efter bildsviten.Det kändes som en befrielse. När 10 000-tals människor i Sverige blir permitterade, stretar Lommafiskarna på. Sköna bilder när Sjollen lagt till med sin fångst vid kajen, straxt utanför Fiskboden i Lomma. Visst kändes det som en befrielse mitt i allt elände med det förbannade viruset. Dessutom är torskfisket alldeles utmärkt i Öresund. För inte tala om de friska vindarna som piskar Lommafiskarna i ansiktet. Coronan har det tufft. Den blåser åt helvetet.Sjollen MÖ 35 lämnade kajen vid halv fem tiden på lördagsmorgonen. Först åtta timmar senare, var det så tid att landa den sköna fångsten i Lomma hamn. Jag stod ensam på kajen och följde skådespelet. Är det något jag skulle kunna tänka mig vara idag, är det just fiskare i Lomma. Ja, det hade allt varit en befrielse, och fått ta ett nappatag med det förbannade viruset ute på ett vindpinat Öresund. Banne mig är det i dessa bekymmersamma tider på landbacken, ett friskt och sunt yrke. Något i det svenska samhället som är normalt, i alla fall. Så här långt vill säga. Heja Lommafiskarna!
↧
Det är precis så vi ska agera idag. Helst slippa se varandra, för slippa drabbas av det där förbannade viruset. Förstå att jag tvärnitade med min el-skoter, när så skylten dök upp: ”HEJ! HOPPAS ATT VI SLIPPER SES.” En skylt, så att säga, rätt i tiden.Gul som solen, är den också. Nu skulle det visa sig, att det inte var riktigt så.Skylten satt nämligen på Sjöräddningssällskapts lilla trevliga röda hus, alldeles bortom Lommabuktens Seglarklubbs domäner. Nu förstår alla, vad skylten egentligen vill säga oss medborgare. Det är inget roligt om sjöräddningen måste rädda dig i havet. Jag har alltså försökt skriva om en rolig skylt i mindre roliga tider.Döpte den också till coronaskylten.Ack, ja. Det gick väl så där. Humor känns bittert i dessa tider. Hur som helst. Den gula skylten här nedanför på bilden. Roligare än så blir det inte.
↧
Nej, den såg vi inte komma. Vi är bortskämda med att röra oss fritt, umgås med vem vi vill, krama barn och barnbarn. Helt enkelt bestämma över våra liv själva. Plötsligt är det bom stopp. Nej, som sagt var, den såg vi inte alls komma. När Storsonen med familj hälsade på farmor och farfar senast, skärmade Täppans staket av alla kontaktytor. Farmor höll sina beordrade meter över rabatten. Farfar avvaktade med säkerhetsmarginal. Stod och skrek: ”Hur mår ni?” ”Bra,” skrek familjen tillbaka. "Puss," på er.""Puss-puss, tillbaka."Bara så kort. Inget kul alls, men ack så nödvändigt. Tog bilden här ovanför från altanen. Coronaumgänge salighetens år 2020 i mars månad. Förbannade virus. Tankarna far. Hur länge ska detta pågå? Hur blir det med kommande födelsedagar och storhelger? Ingen vet mer än att ännu så länge har vi inte sett toppen av eländet. Påsken, familjehelgen, verkar körd. Storsonen föreslog att vi kan äta påskmaten tillsammans via Skype och Facetime. Idén gångbar, men hur jävla kul är nu det? Farfar ser också att han skulle kunna spela schack online med barnbarnen. Schack i all ära. Inget barnbarnen jublar åt, men garanterat virusfritt, så vidare inte datorn åker på virus och drar sin sista suck. Det skulle bara var det också. ”Gud har mig med bittra galla Spisat, ty han war mig wred.” Psalm nr 254 ur 1695 års svenska psalmbok. Roligare än så här blir det inte. Amen.
↧
↧
Läser i bladet om rika ryssar som hamstrar respiratorer för några hundratusen riksdaler stycket. Den ryska sjukvården är inget man liter på i coronatider. Därför en egen respirator till hemmet. Jag har skrivit det tidigare: världen är fan i mig galen. Totalt galen i coronatider. Läser också att lastbilar med respiratorer har levererats till sjukvården i Skåne. Det låter betryggande. Jag får däremot mardrömmar av bara ordet respirator. Våren 1956 vårdades jag på Epidemiska sjukhuset i Malmö som det hette på den tiden. I mitt unga liv drabbades jag av hjärnhinneinflammation och var svårt sjuk. Mitt liv hängde på den skör tråd. Jag en liten gosse låg isolerad i eget rum men en dörrglipa in till ett angränsande sjukrum. Varför begriper jag inte, än i denna dag. I detta sjukrum vårdades en vuxen man för polio. Han låg i respirator. Om inte alldeles ny uppfinning, så i alla fall en nymodighet. Ljudet från respiratorn glömmer jag aldrig: ett kusligt högt tungt ljud som först lät som en inandning som sedan följdes av en tung utandning med ökad ljudnivå. Jag var dödssjuk och fruktansvärt livrädd. ”Bry dig inte om det,” sa sjuksköterskan med sin lilla hätta på huvudet till mig och log. Jo, jag brydde mig. För livet ut, tydligen. Ett kusligt ljud som än idag kan ge mig mardrömmar. Pratar aldrig om det. Bär det inom som ett oläkt sår.Var femte timme dygnet runt fick jag penicillinsprutor. Även det en tämlig nymodighet inom sjukvården. Det räddade mitt liv. Oerhört tacksam för det. Hur det gick för mannen i respirator vet jag inte. En dag var allt tyst. Mannen borta. Själv kunde jag åter spela fotboll sommaren efteråt 1957. Jag skulle fylla 11 år och livet lekte åter. Visst en solskenshistoria. Om det inte varit för den där förbannade respiratorn.
↧
Först blev dasspapper och Coronaöl viralt på nätet. Nu är det tid för nästa variant. Här ovanför ser vi världens första coronapåskägg. Det är inte vem som helst som skapat dessa påskägg i choklad. Nej, det är konditorn den världsberömda chokladmakaren, fransmannen Jean-François Pré. Påsken kommer i år med långfredagen den 10 april. Blir du sugen på ett coronapåskägg? Nej, tänkte väl det. Fast allt är numera så vansinnigt, så varför inte. Risken med, Jean-François Pré, coronaägg, är att de växer till en obehaglig gröt i truten. Undrar om Per Ståhl på Lomma Hembageri vågar ge sig på en sådan här skapelse? Jag får fråga Per.Möjligen skriver han en kommentar. På något vis, tycker jag det trots allt är roligare än dasspapper och mexikanskt öl. Virus i choklad som det går att tugga på. Ja, jag säger då det. Coronapåskägg på er! Lite humor i dessa dystra tider skadar inte.
↧
Glass-Ola gör tummen upp för sin hobby. Sportfiskaren i all sin glans med egen köpt fiskebåt, Nina. Simrishamn byttes ut mot hemmahamnen Lomma. ”Det är en garnbåt. Byggd på 1950-talet,” berättar Ola stolt för mig. Något ska man göra på sin fritid. Numera en form av coronahobby. Själv samlade jag en gång i tiden på historiska tidningar, stenar från diverse exotiska platser jag besökt, fula turistprylar samt tusen andra onödiga saker. En hobby så god som någon. Jag har aldrig gått fullt ut/in för min hobby. Det har däremot Ola gjort. En egen liten fiskebåt är naturligtvis drömmen, för alla sportfiske entusiaster. Så nu blir det torsk på längden och tvären tillsammans med familjen hemma i Lommaköket. Ola är nämligen torsk på torsken. Av den varan finns det gott om i Öresund.Glass-Ola blev alltså Fisk-Ola, men enbart som hobby. Det är som framgångsrik glassgubbe vi lärt känna Ola, här på bloggen. De två senaste somrarna har varit guld för glassgubbarna i Lomma. Stressigt värre, men ack så givande.Strålande sol och badbaljan Lomma full med glada badare som svalkat av sig med glass i drivor. ”Jag räknar med att öppna upp min Hamnkiosk nere vid Centrumbadet i slutet av maj,” fortsätter Ola och vi båda hoppas på, att det där förbannade viruset, är ett minne blott. Någon gång måste det ta slut. Hur Ola orkar begriper jag inte. Normalt jobbar han nattskiftet (22.00-06.00) som tekniker på Pågens bageri inne i Malmö. Fast nu kan han koppla av med att vittja sina nät. Sin hobby finns det alltid plats för. Heja Ola!
↧
Mina tankar far omkring i en tombola som vägrar stanna. Det är jag inte ensam om. Det där förbannade viruset, har oss i sitt dödliga grepp. Hela världen, verkar det som. Från hög till låg. Ingen kommer undan. Inte ens militären går fria. Ett litet osynligt virus kan knäcka krigsmakterna. Wikipedia skriver: Ett typiskt virus är ungefär 100 gånger mindre än en bakterie. De flesta studerade virus har en diameter mellan 10 och 300 nanometer. Bilden här ovanför är det amerikanska hangarfartyget USS Theodore Roosevelt, med 5000 mans besättning. Härom dagen avslöjade CNN nyheten att hangarfartyget som ligger i en flottbas i Guam i Stilla Havet, har konstaterat 25 fall av viruset ombord. Kära vänner, det kan mycket väl bara vara början. Det handlar också om världens militärutgifter till en sammanlagd kostnad på närmare 18 000 miljarder kronor. Detta enligt Stockholms internationella fredsforskningsinstitut Sipri, när man släppte siffrorna för 2018. En svindlande siffra som mycket väl kan vara större idag. Till vad nytta? Inte ett dugg när ett litet osynligt dödligt virus slår till. Då hjälper aldrig så många hemska vapen som vapenindustrin producerat genom åren. Det blir platt fall. Militären ligger dessutom extra risigt till. Soldaterna bor tätt tillsammans. Det handlar om många miljoner män och kvinnor. För inte tala om hur trångt 5000 besättningsmän på det aktuella drabbade hangarfartyget har det. Så där tänker jag och låter tombolan snurra på. I fjärrans dis ser jag de enorma militärparaderna i Moskva och Peking. Till vad nytta mot ett litet förbannat virus som ingen såg komma. Även den dödliga vapenindustrin skjuts i sank.Det är trots allt en tanke jag kan stå ut med. En välsignelse: ”Gud give oss i natt sin frid och sin nåd när morgonen gryr. Amen.”
↧
↧
Nej, det gick inte för sig alls. Folk är trötta in till döden på det där förbannade viruset. Vill helst slippa se skiten som ett påskägg. Inte ens som choklad fungerade det för Lommaborna. Det blev mest tummen ner. Det var i torsdags som jag publicerade coronapåskägget på bloggen. Skapat av den världsberömda chokladmakaren och konditorn, fransmannen Jean-François Pré. Jag lade ut det på Facebook. Hetast blev inlägget på Lomma-Nytt. Nej, inte en chans. Sågning.Jag ställde också en fråga till vår egen bagare i byn, Per Ståhl, på Lomma Hembageri. Blir det något coronapåskägg, kanske i marsipan?Hans svar glasklart: ”Hej Calle, det blir inga Corona skapelser på bageriet. Däremot kommer vi fylla butiken med traditionella påskbakverk.” Det var väl skönt det. Lomma Hembageri kan man alltid lita på.Vi nöjer oss allt med vanliga påskägg, så det så.
↧
Sydsvenskan steppar upp med ett reportage om basket-och Malmötjejen, Paulina Hersler, som haft en framgångsrik säsong i Slovenien. Mitt i allt, tog det slut.Coronan sköt basketsäsongen i sank. Profilen och basketfantasten, Max Wiman, skriver ett fylligt reportage om Paulina som återvänt hem till Malmö.Paradsidan. Absolut inget fel i det. Det är klart läsvärt. Normalt hade SM slutspelet i hockey eller handboll sopat bort Paulina. Allt inställt. Uppskjutet. Ingen vet egentligen hur länge det där förbannade viruset ska hålla oss i sitt grepp. Sportjournalistiken drabbas svårt. Jag vet, för jag har själv jobbat en hel del med sportjournalistik som lever och andas på just levande sport: föhandsartiklar, matchanalyser och referat samt, inte minst, efterhandsartiklar. Allt detta är borta. Lägg till alla spekulationsskriverier om EM i fotboll och OS i Japan. Det är inget kul på landets sportredaktioner längre. Det blir magert.Flyhänta sportreportrar får spader i coronaträsket. Får nöja sig leva med och på konstgjord andning, vilket inte är så jävla kul i längden.Respiratorjournalistik i sportens värld.På nästa sportsida i dagens Sydis, stöttas utbudet upp med ett reportage om backen, Carl-Johan Lerby, i Malmö Redhawks. Han ska pröva lyckan i NHL som coronan också skjutit i sank. Hur Carl-Johans äventyr ska sluta vet idag ingen. Jag misstänker att sportjournalister kommer att omplaceras till centralredaktionerna. Sydsvenskan har idag sex(?) sidor sport som inte inträffade under helgen. Normalt skulle utbudet få sportsidorna att glöda. Hopkok glöder inte.Nu blir det konstgjord andning över hela rasket. Stackars sportjournalister. Coronaviruset är ett helvete på jorden, sanna mina ord.
↧
Så var det klart. Idag fick jag bekräftat nyheten. Det blir lågpriskedjan Willys Hemma som tar över Hemköps lokaler i centrala Lomma. Räkna med priskrig. Coop ligger endast ett kast med liten boll bort över Centrumtorget. Lommaborna har tisslat om att de är i dyraste laget. Nu får Coop upp till bevis. Det blir en tuff utmaning. Johanna Eurén, på Willys pressavdelning, bekräftar för mig: ”Det stämmer, det blir en Willys Hemma-butik i lokalen där Hemköp huserar idag. Det blev nyligen klart så vi kan inte vara mer specifika än att vi öppnar under Willys Hemma-flagg under hösten 2020. Alla tillsvidareanställda medarbetare i Hemköp får erbjudande om fortsatt anställning på Willys.” En intressant nyhet för alla Lommabor. Till hösten blir det alltså till att byta ut skylten i Lomma.
↧
Hur många kan skryta med att ha en egen hambo? Numera kan man säga, att det är hela familjen Rockbäcks hambo. Rockbäcken. Barnbarnen är minst sagt förvånade. Det är väl inte precis deras musik, men i alla fall. Rockbäcken, heter hambon. Ser ni mannen med dragspelet till vänster på bannorn här ovanför. Det är han som komponerat låten. På sin tid rev han av den lätt som en plätt. Själv har jag haft svårt förstå, att jag har en egen hambo. Inte nog med det. Numera finns den på otaliga ljudtjänster i hela världen som snurrar runt på Internet och som erbjuder strömmad musik. Naturligtvis hittar du Rockbäcken på bland annat Spotify och Amazon. Fattas bara annat, höll jag på säga. Förvånad?Ja.Innan coronan slog till, fick jag en inbjudan till Tokyo. Japanerna ville gärna träffa mannen som fått en egen hambo. Rockbäcken. På japanska blir det, ロック・クリーク. Försök uttala det, den som kan. Rockbäcken som nu t o m erövrat landet, precis som The Spotnicks gjorde under 1960-talet. Nu fick vi emellertid skjuta på vårt spännande möte, tills det där förbannade viruset är besegrat. Ja, jag säger väl det. Är det det inte det ena, så är det det andra. Hambo på er alla.
↧
↧
Det var på den tiden vi fortfarande endast hade två statliga TV-kanaler. Reklam i rutan otänkbart. Enligt Socialdemokraterna och Vänsterpartiet, minst lika farligt som dagens förbannade coronavirus. Ångradion fortfarande en maktfaktor att räkna med. Det var där jag huserade som nyhetschef. Det var spännande. Mellan varven gjorde jag ett och annat radioprogram, men trivdes aldrig riktigt i rollen som programledare. En tidig morgon hade jag dragspelaren, Melker Davidson, från Lysekil som gäst i studion-se bilden här ovanför. På den tiden en kändis i sitt gebit. Melker hade med sig dragspelet och rev av en och annan pärla han komponerat. Plötsligt sa Melker att han skulle spela en nykomponerad hambo som inte hade något namn. Dragspelsmusiken strömmade ut över lyssnarna. Jag nappade på kroken och bad de morgonpigga radiolyssnarna ringa in ett namnförslag. Ett av de mera gångbara namnen var just, Rockbäcken, efter programledaren som bekant var jag. Melker nappade i sin tur. ”Rockbäcken, ett bra namn på en hambo,” sa han. Så fick det bli. Jag kände mig något obekväm. Hur många hade fått en hambo uppkallad efter sig? Inte många alls. Om någon.Melker spelade in låten på skiva. Sedan försvann den in i glömskan för evigt. Trodde jag. För en tid sedan roade jag mig med att googla på just Rockbäcken. Till min förvåning fanns den på strömmade ljudfiler i hela världen. Inte bara Amazon och Spotify, utan även på kinesiska och många andra. Jag blev faktiskt chockad, förvånad och glad. Jag och mina söner skrattade gott. Rockbäcken som hambo är alltså inget aprilskämt utan alldeles sant. Däremot att hambon skulle fått ett stort genombrott i Japan är ett aprilskämt. Det kunde jag allt bjuda på. Jodå, Rockbäcken finns även utgiven på notor. Så det är bara till att spela på.Fram med bälgaspelet.
↧
Nu är vi där igen. Ugglor till glasögon. Det skulle ta 43 år. Jag hatar dessa moderiktiga glasögonbågar som senast var på mode 1977. I alla fall om man ska gå efter den nedersta bilden här ovanför. Det är jag med mina ugglor till glasögon. Stora som köksrutan. Ser för jävliga ut. Med åren har glasögonbågarna krympt. Blivit allt mindre. För att in på 2010-talet åter börja växa. Senast jag bytte glasögon för några år sedan, kunde jag konstatera modetrenden. Allt större glasögonbågar. Självklar ett säljarknep. Och vi tokar går på det med ull och hår. Utvecklingen syns allra mest i TV-rutan. I morse såg jag en kvinnlig reporter i TV4 med ugglor till glasögon. Vi fattar modet och rusar som galningar till närmaste optiker. Jag brukar stå emot alla trender, men åker dit, förr eller senare. Snart sitter jag väl där igen med ugglor till glasögon som på avslutningsbilden här nedanför från 1970-talet. Bilden är från en tidningsartikel. Därför grynig. Skit samma. Fult är det. Även om Smarteyes kvinnliga modell är söt i sina fönsterrutor.
↧
Något att glädja oss åt. Solen strålar ute och jag nynnar inomhus på låten, ”Sommar, sommar, sooomaaarrrrr.” Då ska väl det där förbannade viruset nått sin peak. Egentligen är allting ofattbart. ”En mardröm,” som förbundskaptenen i fotboll, Janne Andersson, sa om convid-19. Allt roligt har skjutits upp, till en oviss framtid. Det finns inte en plätt kvar på jordklotet som är virusfritt. Möjligen då Antarktis. Om det nu kan fungera som en tröstnapp. 183 länder virusdrabbade. Det går över mitt förstånd. Talade i morse med bloggens egen äventyrare, Rolle af Trollhättan. Ålderman som jag. Han lever isolerad i sitt hem i skogarnas Västergötland. Klättrar snart på väggarna.Rolle har leda.Friskas upp med lite golf idag. Håller annars koll på sina vänner världen runt. Coronan finns i både Kathmandu, Nepal och New Dehli, Indien. Miljarders människor har en och samma fiende: ett litet osynligt virus. För en gång skull blir vi alla förenade tillsammans som den kyrkliga syföreningen TF, Tråckla Fort. En och samma fiende. Idag såg DäckTeam i Lomma till att bilen fick sina sommardäck. Två saker att glädjas åt: solen och sommardäck.Ja, jävlar, så lite som behövs.
↧
Nu skulle Allsvenskan varit i full gång. Så blev det som bekant inte. Det där förbannade viruset kom emellan. Nu känns det som det står skrivit i stjärnorna när Allsvenskan startar. Tror inte på det blir något lir i början av juni som förbundet bestämt. En desperat fotbollsnörd letar förgäves efter kulan i luften och finner en nyligen upplagd TV-serie på Netflix, ”The English Game”. Skriven av Julian Fellowes som även skrev succén, ”Downton abbey”. Det blir ett sammelsurium med rivalitet, vänskap, klasskrig, kärlek, familjedrama och läderkulan i luften. Historien om hur fotbollen blev just historisk slirar betänkligt på lamellerna. Sant lär emellertid, en av seriens huvudpersoner, Fergus Suter, vara den första professionella fotbollsspelaren-se originalbilden här ovanför och seriens nedanför. En skotte och stenhuggare som värvades till Darwen FC (idag spelar klubben i division 10). För att sedan skriva på för Blackburn för 100 pund. Mycket pengar för en stenhuggare på 1800-talet. Kul att skåda är fotbollsdräkterna på den här tiden-se lagbilder här nedanför, originalet överst. Domaren har långrock och kubb eller hög hatt. Målen har inga nät. Taktik finns inte. Det är klungspel som åttaåringarna håller på med idag. Alla på bollen, liksom. För en fotbollsnörd 2020 känns allting förnedrande. Fast vad gör man inte i dessa tider. Hallå Allsvenskan! Kom tillbaka.
↧
↧
Den 26 februari skrev jag om 12-pack tulpaner för 29,90 kronor. Köpta på Coop i Lomma. De slokade in i döden redan först dagen i vårt hem. För inte tala om dag tre-se nedersta bilden här ovanför. Sakta men säkert dör dessa rea tulpaner som vi möts av i annonser varje vecka. De nickar i en svår dödskamp ner mot bordsskivan. Utom alla hjälp att få. Tulpanlivet är kört.Inte ens en respirator hjälper. I stället valde vi i måndags köpa gula påsktulpaner i blomsteraffären, Botanik Ateljén, som ligger centralt i Lomma-se översta samt nedersta bilden. Efter dag tre i vårt hem, sträcker de sig stolta och fräscha i färden mot påsk. Andra sidan är det inte billigt: 125 kronor för tio tulpaner. Då får du tulpanernas Rolls Royce i coronatider. Det är faktisk värt varje krona. Glad Påsk på er alla!
↧
Hasse och Tage sjösatte den klassiska filmen, ”Att angöra en brygga”, i strålande sol 1965-se bilden här ovanför. I Lomma sjösatte Lommabon, Henrik, sin fritidsbåt i strålande sol med kompisens hjälp som rattade bilen-se översta bilden. I filmen fick vi lära oss. att det är inte världens enklaste sak att angöra en brygga. Det är inte heller världens enklaste sak, att sjösätta en fritidsbåt i Lomma småbåtshamn. Det inträffar lite då och då att även bilen som baxar ner båten sjösätts.Roligare kan man ha. ”I runda slängar är det närmare 800 båtar som sjösätts i Lomma nu i vår,” säger hamnfogden, Lars Jörnvi, till mig.Tack, där fick vi någorlunda ordning på den siffran. Det råder alltså bråda tider för båtägarna just nu. Hur gick det då för Henrik? Bara bra. Efter diverse trixande i onsdagssolen (16 grader varmt), hamnade både båten och bilen rätt: båten i vattnet och bilen kvar på landbacken. Skönt det. ”Där satt den,” sa en lättad, Henrik, till mig efter den lyckade sjösättningen. Det blev tummen upp.Och ingen brydde sig om det där förbannade viruset.Skönt det.
↧
Utan skryt hävdar jag att ni skådar världens första och enda coronapåskkärringen. Konstnärligt skapad i akryl, vattenfärger och tusch, av bloggens egen äventyrare, Rolle af Trollhättan. Kärringen ser minst sagt olycklig ut: sminket rinner, ena ögat är tomt, sorgen vilar som ett tungt flor över skapelsen. Landets statsminister, Stefan Löfven, har t o m uppmanat årets påskkärringar ställa kvasten på parkeringen. Allt för undvika sprida smitta från det förbannade viruset. Och idag-skärtosdagen-skulle påskkärringarna flyga till Blåkulla. Förstå att årets påskkärringar har det extra tungt som många andra i coronatider. Hur kul är det få parkera kvasten? Rolla af Trollhättan är en kreativ konstnär med flera utställningar bakom sig, bland annat i Jeddah, Saudiarabien. Ofta skapar han sina verk med hjälp av en kniv. Nej, coronapåskkärringen är inte till salu. Fast langar du upp en miljon, är Rolle af Trollhättan, beredd på en förhandling. Här nedanför en repris på den ledsna damen som jag gillar mycket. Mitt-i-prick, kan man säga. Väldigt hög klass på den skapelsen.Jag är faktiskt beredd ta gift på, att det är världens första coronapåskkärring. Bara så ni vet. Inga småsaker, precis. På den sista bilden står konstnären själv och kliar en elefant bakom örat. Med andra ord. Äventyr i konstvärlden under coronatider. Glad Påsk, hälsar Rolle af Trollhättan som lever och mår bra.
↧
