Efter några år som stugsittare, har ni som läser bloggen säkert förstått, att jag fått ett nytt liv i 10 km/tim.
El-skotern fixar det mesta som jag testat. Utom då den inbyggda bankomaten i Lomma. Där körde jag fast som en gammal sedel som utgått.
Mitt senaste test var som handikappad packåsna.
Hur mycket matvaror kan packas ombord?
Hustrun lastade på mandelkubb, falukorv, tandkräm, purjolök, oxpytt, palsternacka, saltgurka, fläsksvålar, majonnäs, grytlappar, köttfärs, grekiskt lantbröd, morötter, kotletter (med ben), salami, lasagne, ris (jasmine), jodsalt, kålrot, potatis, linjal, ost, tvål, tandkräm, pilsnerdricka, snus, sockor, pommes, pasta, flerkornig limpa, mazarin, bregott och allt toppades med 20 toarullar.
Av den mjukare sorten.
Sedan körde jag hem varorna, med en hastighet värdig en sköldpadda. Fortare än så behöver man inte ha i livet.
”Calle, har du öppnat en rullande lanthandeln,” tjoade en lustigkurre åt mig. Möjligen en affärsidé, tänkte jag koncentrerad på varje avverkad meter.
Jodå, det gick bra.
Hela vägen hem utan något spill.
Hoppsan-jag glömde bort nämna pizzadegen som jag råkade sätta mig på. Ni förstår själva. Den pizzan går inte av för hackor.
(Tänkte avslutat med rökt pizza, men det kändes bara för mycket. Någon jävla ordning på roligheterna får det allt vara.)
