SVT rafsade snabbt samman en halv timmes program efter Rapport. Saltön fick maka på sig. Programledaren en ung tjej som knappast ens visste vem Hasse Alfredson var för figur. Hon körde på som om det var ett VM-kval i fotboll mellan Sverige-Frankrike.
Totalt tondöv.
In i studion strömmade SVT:s egna kulturnissar som satt och tuggade om just ingenting.
Uselt pålästa.
Hallå!
Den svenska humorns mästare var död och ni var tråkigare än döden.
Min generation som växt upp med Hasse Alfredsons rika humoristiska artisteri förstod ingenting.
I går-måndag-hade SVT gjort om i tablån. Vi bjöds på en hel timme Hasse Alfredson efter Rapport.
Programledare den rutinerade kulturjournalisten Kristoffer Lundström som snabbt förvandlades till ett stolpskott.
Han öppnade upp programmet med, Spader Madam, som på sin tid blev ett fiasko. Vid sin sida hade han dammat av en för mig helt okänd kulturjournalist som någon hittat i SVT:s förråd. Borde fått stannat kvar där.
In i studion strömmade denna gång gäster som skulle minnas Hasse Alfredson, men mindes knappt någonting. Flera inte ens födda när Hasse var som bäst.
Deras gästspel varvades med filmsnuttar som var slafsigt hopsatta. Och som grädde på moset fick vi pösmunken, Börje Ahlstedt.
Vad hade han där att göra?
Nej, usch och fy.
Humorns mästare blev till ett dötrist haveri.
Jag satt i min TV-soffa och skämdes.
Fick faktiskt blunda flera gånger.
Märkligt att SVT inte lärt sig av kvällstidningarna som har förproducerade bilagor om berömda människor som ligger på sitt yttersta.
SVT:s minnesprogram om Sveriges humormästare Hasse Alfredson en katastrof.
Jag fäller en tår.
Tröstar mig med att bläddra i en av Hasses galna böcker.
