Säg Rockbäck.
Det räcker, liksom. Karin har ringat in ”Gubben” med efternamnet.
Säg Lyberg det räcker. Funkar också på en riktig ”käring” i Lomma. Märk väl inte kärring utan käring med ett r.
Det är bohuslänska för någon man tycker bra om.
Karin Lyberg lärde jag känna för snart 35 år sedan. Det var på den tiden vi hade våra barn i samma skola.
Då var hon som vilken orolig mamma som helst. Fast hennes humor satt på plats redan då. Även hennes stora hjärta för folk och fä.
Sedan plötsligt en dag blev hon en tung sossepolitiker i kommunen. Oppositionsråd som fått buffelhud på näsan.
Fråga moderaten Anders Berngarn, när han blev nytt kommunalråd slutet av 2000-talet. Pojkaktig i både rörelse och tanke.
Berngarn sprang snabbt in i en betongvägg med ett stort rött S på. Det var Karin Lyberg som blev något av mamma för Anders under hans första tid i den kommunalpolitiska snårskogen som kommunhövding.
”Han lär sig snart”, sa Karin till mig då.
Nu strålade jag och Karin samman i korsningen Höjeågatan/Centrumgatan, en bit bort från biblioteket.
På trottoaren.
Hon kom på cykel.
Jag puttrade ljudlöst fram med min el-skoter.
Vi hade inte träffats på ett tag. Hon påtagligt nyfiken på min el-skoter, men som svenskar körde vi först några varv runt gröten.
”Jag har bytt ut ett knä. En sådan maskin skulle man kanske skaffa sig”, funderade Karin när hon hörde mig prisa min racer (topphastighet 10 km/tim).
För sju år sedan lämnad hon sin post som oppositionsråd till Lisa Bäck. Numera föredrar Karin njuta av livet, än stöka runt med den gubbiga kommunalpolitiken. Plötsligt ryter ”käringen” till så min racer tappar el.
”Eternitkontoret nere i hamnen borde man rivit. Nu ska det byggas ut med två vinkelbyggnader. Det blir fult.
Holländaren som står utanför. Minnesmonumentet över alla som dog och skadades för livet av asbesthanteringen i Lomma.
Felplacerad.
Den insynsskyddade bouleplanen med trivsamma pensionärer dagtid. Kvällstid förvandlas det till en ungdomsgård med konstig rök som sprids över området. Inte alls bra. Det krävs åtgärder.”
Vår lilla pratstund blev till en lång stund.
