När den allsvenska säsongen närmar sig, blir jag alltid sur som ättika.
Mitt hjärtats lag, Malmö FF, förberedelser och vad som visats upp i träningsmatcherna blir till en slagpåse.
Jag tror mig aldrig varit nöjd under de mer än 60 år jag följt klubben.
Redan då hette det:
”Vi har ett kanonlag på gång i år.”
Ofta blir det inte så.
Oftare ändå blir det så.
I år ska den svenska mästertiteln försvaras och jag ser redan problemen torna upp sig. Först och främst är jag inte nöjd med tränarvalet, Magnus Pehrsson. Tycker hans CV är i tunnaste laget för ta hand om en storklubb som MFF.
Ser honom som ett oskrivet kort. Överraska mig gärna.
På topp ser det magert ut. Markus Rosenbergs kropp verkar knappast klara två matcher på raken. Flera unga talanger är inte där ännu.
Försvaret är ett ständigt bekymmer. Nya mittbacksparet Lasse Nielsen (ny) och Franz Brorsson har inte så här långt imponerat på mig.
Dagens träningsmatch mot Molde som med sin aggressiva spelstil blir en viktig test.
Motorn Anders Christiansen, har haft en lång skadeperiod.
Går tyvärr lätt sönder.
Så där håller man på.
Vänder och vrider.
Smakar på namn.
Förkastar namn.
Magnus Pehrsson har så här långt inte fått samman laget. Vid den senaste träningsmatchen bytte han ut sex (!) spelar i andra halvlek.
Jag hatar när en tränare hattar med laget, så nära den allsvenska starten.
Vi får se hur det slutar i dag mot Molde. MFF i mars 2017 är lika ovisst som spela på casino. Allt på enkelnummer.
Spela på rött.
Själv vill jag absolut inte få en boll i plytet.
