Norge har dominerat sporten sedan i stort sett i början av 1990-talet.
I somras skrev Verdens Gang att 42 norska OS-medaljer av 61 möjliga sedan 1992, har norska skidfantomer plockat hem med hjälp av astmamediciner.
I somras blev också superstjärnan, Johnsrud Sundby, fast för dopingbrott. Sundby nästan oslagbar i skidspåren var laddad med astmamediciner.
Jag lider själv av astma. Äger alltså samma batteri med astmamediciner som de friska norska skidåkarna suger i sig.
Redan den 26 februari 2011, kunde jag avslöja på bloggen vilken astmamedicin, Marit Bjorgen, körde på när hon tog hem VM i Holmenkollen.
Symbicort.
En tuff astmamedicin.
Idag en mycket populär astmamedicin bland skidåkarna. Då för mer än 5,5 år sedan citerade jag ur FASS om medicinen:
”Formoterolfumaratdihydrat tillhör en grupp läkemedel som kallas ”långverkande beta-agonister” eller ”luftrörsvidgare”. Det verkar genom att få musklerna i dina luftvägar att slappna av, vilket hjälper dig att andas lättare.”
Läs gärna den texten igen, så förstår ni hela kråksången så mycket bättre.
Marit Bjorgen hade visserligen tillstånd för köra på medicinen. Sa sig lida av 20 procent nedsatt lungkapacitet.
Det här är mycket märkligt. En astmasjuk person kan verkligen inte köra några tuffa världsmästerskap i längdåkning på skidor.
Det är en omöjlighet.
För min del kan det till och med bli i jobbigaste laget när astman slår till, att enbart ta mig in till toaletten. Marit körde till och med sitt VM-guld i svår fuktig dimma. Det fixar aldrig i helvetet en astmapatient.
Norsk skidsport är sjuk.
Jävigt sjuk.
