Fast något sagoskimmer över tilldragelsen är det inte.
Själv döptes jag med källvatten från den djupa skogen. Det blir ögonblickligen mer John Bauer över det. Väldigt mycket mer tomtar, troll och prinsessor.
Prästen kom till den lilla röda stugan med vita knutar i skogen. Baddade min panna med skogens iskalla källvatten. Jag hade fått ett namn. Räknades plötsligt som en mänsklig varelse med personnummer och allt.
Källan i skogen med sitt friska goda vatten finns kvar.
Det enorma kaffelocket över källan finns kvar.
Jag finns kvar.
Det gör varken min mamma eller pappa.
Alla sagor slutar inte lyckliga.
Fast jag är stolt över att ha blivit döpt med källvatten från den djupa skogen. Med ett kaffelock över sig.
Sagoskimret blänker än i denna dag i min panna.
