Det blir alltid värre framåt natten, sjungs i en populär låt.
Någon av de sista nätterna i juli drog åskan in över Lomma med sitt fyrverkeri.
Det var inte mer med det.
Sedan började turerna med Wolfgang som min teleoperatör döpt om mig till.
Det blev ett populärt blogginlägg.
I dag dök det så upp två män från telebolaget Ericsson, utrustade med verktyg upp över öronen. Min fasta telefon var nämligen stendöd. De var efter mycket om och men utsända av min teleoperatör.
Efter ännu mer om och men och lyssnande på kopplingar, sladdar och gud vet var, slog man fast: det gick att ringa in på min fasta telefon. Däremot kom det ingen signal ut. Ringa ut lika omöjligt. Tyst som graven.
Domen: telefonen stendöd, trasig, åskan har med största sannolikhet slagit ner i enbart telefonen, tur ingen talade i telefonen.
Det blev till att andas ut och köpa ny telefon. För en fast telefon måste en stenåldersmänniska ha.
Därmed kunde historien ta slut.
Det gör den nu.
Min teleoperatör, Glocalnet, skickade mig i dag ett nytt sms.
Även Wolfgang död.
Nu kallades jag med mitt riktiga dopnamn-se där, vilken solskenshistoria.
Allt frid och fröjd.
