En gång i tiden ett
Astrid Lindgren-land med Emil, Pippi, Båtsman, Tjorven, Ronja och
Madicken. Det var som i sagans värld med Karlsson på taket.
Det var
en tid utan skjutningar, sprängningar eller nattens sju anlagda
bränder i Stockholm.
Det var en tid då det svenska folkhemmet
byggdes upp med honung och Tage Erlander i Hylands Hörna. Vi var
förlåtande till det mesta. Mest irriterade över USA som kom med
allt kul, men bombade vietnameser i djungeln.
Jag minns min barndom.
Knallpulverpistol.
Jag minns min ungdom.
Öl i Nyahvn, Köpenhamn.
Det sköts också förr i tiden.
Den 7 juli 1952 i Arbetet lyder
rubriken:
”Ung fru ihjälskjuten i fönstret till sovrummet”.
En
21-årig gift kvinna dödades när hon blev skjuten av ett
mausergevär i sitt sovrum.
Skottet kom genom fönstret. Allt tydde
på att skottet hade kommit ifrån lägenheten mitt emot. I
lägenheten bodde en man. Utan någon koppling till kvinnan han sköt.
När polisen kom in i hans lägenhet uppförde han sig mycket
förvirrad. Dömdes till vård på ett sinnessjukhus. (Delar av
texten hämtad från Karolina Berg examensarbete. Sju personer
dödades under perioden 1950-1959 i Frosta och Eslövs domsagas
häradsrätt. De övriga i trafikolyckor, bränder samt ett
barnamord. Barnet förlöstes i toalettstolen och drunknade).
Det var
en annan tid.
Mest sköts det under älgjakten.
Numera har Sverige
blivit Landet Tvärtom. Hundratusentals flyktingar strömmat in i
landet sedan år 2000. Minns hur statsminister Reinfeldt uppmanade
oss öppna våra hjärtan. Nu vill Jimmie Åkesson helst kasta ut
hela gänget.
Vad göra mer?
Döma 15-åringar till livstid fängelse
(Åkesson igen)?
Börja med sluta dalta med ungdomarna.
Har jag
missat något i Landet Tvärtom som blev precis, just det, tvärtom.
