.jpg)
Jag har inga
förutsättningar fara ner till Ukraina. Skriva glödheta rapporter
om ryssarnas krig i landet. Jag har inte ens ork kvar för slå ihjäl
en mygga.
För inte tala om rota fram om socialdemokraterna i Lomma
har något krut kvar. Just för skjuta sönder moderaternas
långgående planer på ett nytt kommunalhus och gymnasieskola. Den
heta potatisen i byn.
I stället får jag skriva om sådant som det
aldrig någonsin skrivs om, nämligen sjukhustvätt. Det är inte så
enkelt som man kan tro hålla hygienen under någorlunda kontroll på
ett sjukhus. Det vet alla som vaknat upp efter en omfattande
operation. Först får man suga på en fruktpinne för dämpa den
olidliga törsten som morfindropp bjuder på.
Snart nog dyker
torklappen fram.
En sköterska torkar försiktigt ditt arma ansikte.
Torklappen blir snabbt din käresta vän i nöden.
Någon dag senare
får du liggande i sängen borsta dina tänder. Det brukar bli som
det blir med den borstningen. Tandkrämen är i alla fall god.
En
rondskål med ljummet vatten balanseras nedanför hakan. Tvättlappens
hemvist.
Nu torkar du dig själv i ansiktet.
Med lappen.
Går väl så
där.
Nästa steg blir sitta darrande på sängkanten med ett handfat
ljummet vatten på det lilla sängbord.
I centrum tvättlappen.
Du är
i alla fall på gång.
Sjukhustvätt i all sin linda.
Du som aldrig
varit med om det, fick plötsligt något att tänka på. Tänk på
det när du hemma står och sjunger i duschen.
