.JPG)
Efter Janne Andersson sju år som förbundskapten i fotboll har hans ömma tår skamfilats. Utbrottet mot Viaplays expert Bojan Djordjic har redan blivit en klassiker. Rakt ner i TV-soffan hemma i Lomma fick jag se hur Janne Andersson tappade allt.
Bojans fråga om varför Jesper Karlsson endast fått åtta minuters speltid, fick Janne gå bananas. Jag trodde banne mig han skulle flyga på Bojan Djordjic i handgemäng. Något liknande har jag aldrig varit med om. Jag har ändå följt svenska fotbollslandslaget sedan Hedenhös.
Vänner, det handlar om ömma tår.
Speciellt våra förbundskaptener i fotboll är ofta utrustade med ömma tår.
”Jag tål kritik men blir helvetiskt förbannad,” ungefär så har det låtit genom åren.
Eller som Tommy Söderberg(1998-2004) på sin tid. Han blev ledsen.
Väldigt, väldigt ledsen.
Ända in i kaklet.
Erik Hamréns(2009-2016) ansikte sjönk ihop av sorg, bitterhet och tårfyllda ögon.
Slut dansat.
Olle Nordin(1986-1990) som efter katastrofen i VM i Italien 1990 (1-2, 1-2, 1-2), gick in i den eviga tystnaden.
Lars ”Laban” Arnesson(1980-1986) blev hånfull. Hans ögon bad alla journalister fara till ett varmare ställe.
Lars Lagerbäck(2001-2009) var däremot gjord av teflon. Allt rann av honom.
Mest ledsen genom alla tider har nog Georg ”Åby” Ericson(1970-1979) varit. Värst var när han rörde till det med militärjuntan i samband med VM i Argentina 1978. Han var i stort sett ledsen tills han dog 2002.
Hans tår ska vi vara glada över vi slapp få se.
Minns honom med ömhet.
FOTNOT. Den inlagda tåbilden i vinjetten är en illustration.
.jpg)