.jpg)
Jag befinner mig just nu i den absolut sämsta tänkbara tiden. Vintertid i Lomma kan vara en prövning för en el-scooter buren reporter som jagar stoft att skriva om.
Speciellt som i dag.
En helt vanlig sketen måndag förmiddag i byn. Det är tomt på folk.
Om man nu inte parkerar i själva entrén till någon matvarubutik. Då hastar folk förbi med eld i baken. Jag som gillar stråla samman med medborgarna. Kanske få mig till livs en god story. Så som det fungerar under vår, sommar och även kan fungera i höstrusket.
Min livsluft som lokalreporter.
Älskar dessa möten med mina medmänniskor.
Har genom åren fyllt bloggen med spännande möten med otaliga Lommabor. Av bara farten har en och annan tillfällig besökare i byn även åkt med ut på bloggen.
Så kommer då vintertiden.
Kallt och blåst.
Badplatserna med alla glada människor ett minne blott. Det finns inga levande varelser kvar utomhus. Måndagen den 6 februari kurar alla medmänniskor i Lomma skymning i hemmets lugna vrå.
Titta på de två bilderna här nedanför.
Först tittar jag till höger, sedan till vänster.
Tomt på folk.
Jag gör om bilderna till svartvita. Då blir det mer på riktigt. Mardröm.
Deppigt värre.
Andra sidan gick det faktiskt skriva om ingenting. Fast i morgon är det tisdag.
Och då!
.jpg)
.jpg)