Här sitter jag med en pärm fylld till bredden med bilder på fotbollslag.
Lagbilder jag samlade på som barn. Klippt från dåtidens sportbibel, Rekordmagasinet.
Det är den andra veckan i november 1956. Samma vecka som tusentals ungrare dödas och ännu fler skadas. Sovjetunionen gick in i Ungern. Krossade effektivt upproret för frihet från det kommunistiska oket.
Min värld som tioåring fanns inte där just då. Jag stirrade på lagbilden av Juventus.
Mitt första möte med den italienska storklubben som bli fångad av, Sagan om Ringen.
Overkligt.
Från en annan tid som vi inte ens kan föreställa oss i dag.
På lagbilden längst ner till höger svensken, Kurre Hamrin. Nästan som Gud Fader själv.
Tjugo år senare skulle vi tillsammans äta en formidabel middag på ett värdshus i de Toscanska bergen.
Det kunde jag inte ens drömma om 1956.
Herrens vägar äro outgrundliga som det står skrivit, sanna mina ord.
Det är så mina tankar far omkring inför kvällens match i Champions League mellan Malmö FF-Juventus.
Minns jag tyckte för 65 år sedan, att lagets svart-vit randiga tröjor var häftiga.
Minns också att jag efteråt slog på ångradion och lyssnade på Kurt Anderssons dramatiska rapport från slakten i Budapest. Visste absolut inte att Juventus också kallades för, La vecchia signora (den gamla damen).
Kan det hjälpa i kväll?
Idolporträttet på motsvarande sida är MFF-legendaren, Kajan Sandell(1927-1992). Han lirade också som proffs under ett par säsonger för italienska Spal. Vi var också arbetskamrater på Kvällsposten.