Ett mobilsamtal kan pigga upp. Min gode vän som bor en bra bit uppåt landet, ringde och berättade om slutfasen av sin road trip med bilen i Europa.
Visserligen har vi 70-plusssare levt ett isolerat liv.
Visserligen har vi blivit befriade av två sprutor mot covid-19. Men ändå, ge sig iväg på en road trip in Europe?
I dessa tider?
Min vän närmar sig 80 år. Frisk och fortfarande sugen på livet. Han tog i sin tur med sig kompisen över 80 år som led av vissa hjärtproblem och svaga knän.
Inget tycktes kunna stoppa dessa två gentlemän.
Tryckte gasen i botten.
Lämnade Sverige bakom sig.
Lämnade Danmark bakom sig.
Och försvann in i Tyskland.
I Lomma satt jag orolig över äventyret. Hur skulle det här sluta? Då dök det upp en bild på Kölnerdomen.
Den berömda katedralen i Köln som tog 632 år att bygga. Moseldalen passerades i röda rappet.
En flaska Moselvin köptes i all hast på Lidl. Målet var naturligtvis Plzeň i Tjeckien med sin goda öl.
I lördags vaknade gubbarna upp i Prag. Bilfärden mot Svea Rike började kl. 09.00 från Tjeckiens huvudstad.
Nu infann sig det stora problemet.
Lördag och alla hotell bokade. Det fanns inte ens en säng att hyra i hela Tyskland.
Det blev till att gasa på.
Först i söndags klockan 10.00 på förmiddagen var de hemma: matta, trötta och med sjöben. En bilresa som tog 25 timmar, men då hade också gubbarna på sin road trip i Europa avverkat över 300 mil.
”Fast det värsta av allt, var att Bordershopen i Puttgarden stängde klockan 20.00 i lördags. Vi kom en timme för sent. Skit också. Vi missade en massa billig sprit och öl. Aldrig får en människa vara glad.”
Bra jobbat ändå, tycker jag. Trots det värsta är en svensk kan råka ut för. Bordershopen i Puttgarden håller stängt.
