En sak kan man vara säker på: Det slutar i 99 fall av 100 bra, t o m över all förväntan.
I november 2013 skrev jag en serie om Lommaprofilen Knut Ekdahl.
Det handlade om Knuts upplevelser som frontsoldat i Lapplandskriget under andra världskriget.
För första gången öppnade han upp sitt album med sina unika bilder för omvärlden. Jag fick titta in i Knuts blodiga vardag för snart 70 år sedan.
Det var ett fantastiskt material som jag fick tillgång till.
Det blev många osannolika historier på bloggen om Knuts krig som svensk soldat. Inte minst mot tyskarna.
I det vackra Finland satt författaren, Onerva Hintikka-se bilder, och letade material till sin bok som på svenska betyder, ”Flykten från Lapplandskriget”.
Boken berättar om det fasansfulla kriget i norra Finland 1944-45: om hur 56 000 finnar från Västra finska Lappland flydde till Sverige med 25 000 kor och några tusen hästar med 100 000-tals kollin lösöre. I många fall värre än döden.
Med dagens flyktingar slipper vi i alla fall både kor och hästar. Då hade dagens id-kontroll definitivt brakat samman.
Hur det nu än var, så hittade Onerva in till på min blogg och fångade upp Knuts krig. Hon blev givetvis eld och lågor.
Onerva hörde av sig till mig om hon kunde använda materialet. Jag kontaktade i min tur Knuts ena son som också gav klartecken.
Därför hamnade Knuts krig från bloggen i Onerva Hintikka bok.
Fast nu på finska. Inte världens lättaste språk att förstå.
En sagolik historia.
Tyvärr dog Knut Ekdahl, 94 år gammal i mars 2015. Då hade jag ännu inte kontaktats av Onerva.
Jag vet att Knut hade varit mäkta stolt över dagens finska resa.
Måtte nu ett svenskt förlag översätta boken.
Den är mer än viktig. Ett otroligt flyktingdrama som det aldrig talas om.
Lapplandskriget.
Onerva Hintikka kallar det för det tysta kriget.
Tack Onerva för att du skrev historien.
