Jag kan snabbt plocka ner den mest lyckade nyårsfesten till en stillastående stämningsfull gravkammare.
Jag skrev på Facebook om det kommande nyårsfirandet. Erkände hur genuint tråkig jag är.
Jag ogillar roliga små hattar, folk som inte kan sjunga sjunger, sönderstekt oxfilé, supa, raketer samt mycket annat som nyårsfirare gillar men som jag alltså ogillar.
Då svarade en annan tråkig figur, Greger:
” Jag är som du. Vi kanske kan bilda Tråkmånsarnas Riksförbund, få statsbidrag, anställa ombudsmän och bli remissinstans?” Det där är en lysande idè, Greger.
Problemet är att jag tycker sammanträden är dystert in till döden. Förfärligt tråkigt sitta i möten dagen lång och diskutera stadgar, förordningar, välja ordförande, sekreterare, slå av motioner, feminism och fondspara.
Däremot höja styrelsearvodena är inte så tråkigt.
Jag avrundade på Facebook med:
”I stället för oxfilè blir det skånsk kalops kl. 16.30. Missar tolvslaget. Amerikaklockan tickar sommartid. Jag-en genuint tråkig människa."
Tråkmåns (Gregers fina tråkiga namn) är ett finare ord.
Kör på det.
FOTNOT. Skyltarna har jag tillverkat själv. Det var roligt.
