En gång i tiden var flanellskjortan arbetarrörelsens signum. Mina släktingar som var skogens folk i norra Uppland, levde och faktiskt dog i sin flanellskjorta.
Morbror Martin föll död ner över huggkubben i vedboden. Klädd i röd-svart rutig flanellskjorta.
Skogsarbetet krävde annars flanellskjorta. När helgen kom med ledighet tog man på sig en nytvättad flanellskjorta. Även om det var jul, påsk eller midsommar.
Alltid flanellskjorta.
Alla röstade också på socialdemokraterna.
Numera handlas det andra sorters skjortor på Dressmann. Arbetarrörelsens folk röstar gärna på Jimmie Åkesson(SD). Utan flanellskjorta.
LO-kollektivet har tappat mark.
Flanellskjortor finner du annars idag bland högutbildade skäggiga vänsterfolk på Södermalm i Stockholm.
Kommer genast tänka på Monty Pythons oslagbara, The Lumberjack Song.
Det börjar med en flerstämmig hyllning till den hårt arbetande timmerhuggaren.
Timmerhuggaren i flanellskjorta(Michael Palin) sjunger till slut sista versen. En hyllning till hur mycket han tycker om att gå i höga klackar, höfthållare och behå. Då lämnar kören som är klädda som Kanadas ridande polis scenen i protest.
Där rök flanellskjortan.
Sedan dog morbror Martin också.
Därför tar jag gärna själv på mig en flanellskjorta.
Se det som en hyllning till en fantastisk skogsmänniska.
Trevlig 1 maj.
