För ett år sedan kunde vi inte ens drömma om hur coronadöden skulle fara fram med världens befolkning. En känsla infinner sig: vi tog inte covid-19 på riktigt allvar.
Den 4 april förra året tog jag hem en skärmdump från Johns Hopkins-se översta bilden här nedanför.
Jag minns det tydligt.
1 120 752 drabbade, 58 955 döda i världen av coronan den 4 april 2020.
Det skakade om mig i grunden.
Vad är detta?
Stoppa världen.
Den håller på spåra ur.
Ett år senare konstaterar jag dagens (7.4.21) notering 132 447 475 drabbade samt 2 873 334 avlidna världsmedborgare-se nedersta bilden här nedanför.
Den dystra siffran skakar inte om mig. Mitt känsloliv har blivit immun mot skiten.
Mina tankar är numera helt inriktade på att få en spruta med vaccin mot covid-19. Många vänner i min ålder-75 år i sommar-på andra orter runt om i landet, har redan fått en spruta eller i alla fall fått en tid.
I Lomma verkar det sitta fast.
Försökte gå in på Vårdguiden i morse.
Segt som lim.
Kom varken fram eller bak.
Klappat samman?
När kan världen torka sina tårar?
Ingen som vet.
Inte ens Anders Tegnell.
Vem fan ska då veta.
