Nej, inte ens en liten glad mus släpps in i hemmets fästning. Coronan ställer till det.
För första gången på 46 år ställer vi in firandet av dagens namnsdagsbarn, Karl.
Jag heter Karl.
Vår första son fick som mellannamn Karl.
Vi firade Karldagen stillsamt premiäråret 1975.
Det blev till en årlig tradition.
Till slut var vi nämligen sex i familjen som hette Karl. Ett halvt dussin, faktiskt.
Den 28 januari med namnsdagen Karl blev en extra julafton för hela familjen.
Oj, så roligt vi haft med galna upptåg, roliga presenter, god mat och dricka.
Våra kvinnor har alltid fått något extra att glädja sig åt. De har verkligen inte glömts bort.
Fattas bara annat.
För ett år sedan kunde vi inte ens drömma om få ställa in årets firande av Karl. Visserligen hade coronan börjat röra på sig i Wuhan, men ingen tog det på riktigt allvar.
I dag vet vi bättre.
Det finns inget slut på skiten.
Vårt hem har blivit en ointaglig borg. Ingen jävel släpps innanför dörren.
Inte ens en aldrig så liten trevlig mus.
