Årets julklapp blev som bekant ett stormkök. Det är inte utan nostalgiska tårar rann ner för kinden.
Härliga underbara familjeminnen med äventyr i både norska som svenska fjäll bubblade upp.
Svampskogarna i Dalsland trängde också på bland Bohusläns enorma skärgård.
En gång tvingade ösregnet far steka fläsket på stormköket i förtältet. Det bar sig inte bättre än att hela rasket höll på brinna upp i den norska fjällvärlden.
Far stormade och skrek och slängde ut stormköket med det brinnande fläsket framför en häpen fjällko. Barnen hoppade, tjoade och tyckte far var dagens hjälte. Mor stillade sig. Kedjerökte som en borstbindare.
"Nå var svensken heldig", hördes våra norska grannar surra. En annan gång skulle barnens hjälte visa sig på styva linan. Kastade sig i Sognefjorden som kylts ner av smältande fjällvatten.
Halsfluss på det.
Mor kokade kaffe på stormköket för stärka far. En gutt kom förbi med norskt potatisbrännvin (60 procent).
Det blev rejäla kaffegökar.
Far något i hatten.
Stormkökets kokkaffe supergott, i alla fall. Rena rama norske folkeeventyr.
Minnen som sagt var.
Till slut lyckades hustrun lokalisera var våra stormkök hamnat. Jo, de fanns kvar.
Ett för hela familjen, samt ett mindre med rött (stek)lock som ska storma enbart för mor och far.
Vad ska vi nu önska oss i julklapp?
