För min egen del är Tomtedräkten större än Nobeldagen.
Tomtedräkten är mitt eget Nobelpris.
Min verkligen älskade mormor sydde upp dräkten åt mig för ca 62 år (1953) sedan. Alltså samma år som galningen, Josef Stalin, satte skorna.
Det är verkligen väldigt länge sedan.
Dräkten är ett förstklassigt hantverk.
Den lilla rara gossen förvandlades genast till en sedd liten människa som vuxenvärlden bugade och bockade för.
Även deras något hårda röstlägen förvandlades till en mjuk pepparkaksdeg. Sedan dess har Tomtedräkten gått i arv: mina barn och nu till barnbarnen.
Till årets tomteparad i Dalby, får den en sista översyn av farmor hemma i Lomma. Jag sitter på en stol och hulkar. Det är allt skönt med julens tårar som betyder saknad och glädje över en Tomtedräkt med ett evig liv.
Större och finare än alla Nobelpris i världen.
Lycka till i Dalby, Nissen
