Efter minst sex månaders karantän, beslutade hustrun och jag oss för handla själva.
Våra söner har gjort ett fantastiskt jobb. Slit och släp med matvaror till far och mor. Det har fungerat alldeles utomordentligt bra.
Ordern stenhård.
Sätt inte ens näsan utanför dörren. Håll covid-19 utanför hemmet.
Så jävla kul har det inte varit, men ändå.
Under tiden har en budkavle spritt sig bland oss 70-plussare. Handla tidigt på morgonen. När matbutikerna öppnar är där tomt på folk.
Vid första försöket sa sönerna njet som en hövding i Kreml. Vid andra försöket sa sönerna betydligt mattare ja.
Gör ett försök, men gå inte in om där är folk.
Så i söndags morse vid åtta tiden, gav vi oss ut i Lommas morgondimma för ett strypgrepp på coronaviruset. Utan pardon hamnade vi på Coop, i centrum av byn.
Tomt på folk.
Tyst var det också som om det under natten briserat en atombomb.
Även Lommas morgondimma hängde envist kvar. Hela butiken faktiskt insvept i dimma.
Suddigt.
Märkligt-se bilderna här nedanför.
Jodå, vi fick handlat.
Bara det att det blev dubbelt så dyrt mot när sönerna gjorde inköpen.
Gör kanske inte så mycket.
I dag presenteras höst-eller coronabudgeten. Pensionärerna lovas guld och gröna skogar. Sverige ska satsa sig ur pandemikrisen, så handla på Gott Folk.
När jag var på väg ut från butiken slog orsaken till dimman mig. Jag hade i arla morgonstunden med nerverna utanpå tagit fel glasögon.
På nästippen satt mina läsglasögon.
Tablå.
Resten förstår ni själva. Det är inte lätt vara 70-plussare och spränga karantänmuren.
Tänk som det kan bli.
Det har inte Anders Tegnell sagt något om.
