Det räcker komma utanför husknuten, så möter du det lilla vanliga vardagslivet i Lomma, förvandlat till ett stort unikt liv, i en högst personlig bok på 146 sidor.
I veckan mötte jag författaren bakom verket nere vid badet, Lommabon Gert Olsson, 77 år. ”Calle, jag har skrivit en bok. Jag har berättat om min levnadshistoria för mina barn och barnbarn. En liten bok enbart för min familj,” berättar Gert för mig. Min journalistiska instinkt väcktes till liv.
Gert har alltså gjort något som vi alla 70-plussare i coronatider borde göra: skriva ner vår egen personliga historia, innan allt göms och glöms i gravens tysta vrå. Gert Olsson har gjort det som vi många tänker, men aldrig kommer till skott.
Resultatet har blivit en högst personlig biografi.
En tidsresa från arbetarklassens Lomma till dagens moderatstyrda kommun med skyhöga bopriser och det fina folket.
Ett annat liv.
En annan tid.
En klassresa av bästa sort.
Redan efter några sidor tappar jag andan.
Visste ni att vintertid kunde man lösa gångbiljett, för gå på järnvägsspåret mellan Lomma-Arlöv?
Eller hur gångbron över Höjeå mellan kyrkan och kyrkfuret kom till?
En försigkommen mansperson byggde den första bron. Sedan tog han ett eller två öre i avgift av den som passerade över bron.
Gerts farmor, Ida, 92 år, fick ett hisnande slut 1974.
Fick kallbrand i ena stortån.
Efter amputation på sjukhuset i Lund, fick Ida det dystra beskedet att hon aldrig mer skulle kunna gå.
Ett svårt slag.
Hon slutade i sin förtvivlan dricka och äta och dog.
Förstår ni, att jag blir bergtagen av Gerts lilla sagolika bok.
Jag lovar: det kommer mera.
