Familjen Thornblad som seglat för om masten på de sju haven i mer än två år, vaknade i morse upp i hemmahamnen Lomma.
I segelbåten nedanför Lommas bibliotek. Där man igår, hälsades välkomna hem med champagne, hurrarop och applåder av Lommaborna.
”Vi har sovit gott. Nu ska vi hem till vårt radhus. Det kommer kännas ovanlig med att plötsligt få ett stort utrymme,” berättar Linnéa för mig och skrattar gott. Paret Thornblad är nämligen också familjen Positiv.
Några svårigheter verkar inte existera.
En nästan helt avgörande egenskap, för rida ut alla stormar i en seglats till Panama (tur och retur, då). För ett äventyr av sällan skådat slag har det naturligtvis varit, med både dramatik och lata dagar i Karibiens storslagna ö-värld.
Hur har barnen klarat av seglatsen?
Frågan självklar.
”Det har gått otroligt bra. Barn finner sig snabbare till rätta än vad vi vuxna gör. Faktiskt inga som helst problem,” fortsätter mamma Linnéa.
Nu väntar vardagen.
Något som familjen faktiskt ser fram emot.
Först några veckors återhämtning, för landa i en mer normal livsföring. Anders återvänder sedan till arbetet på Räddningstjänst Syd.
En nog så viktig arbetsuppgift.
Med sig har han alla minnen.
För livet.
Inte minst ensamseglingen hem över Atlanten. På grund av pandemin fick övriga i familjen flyga hem.
Linnéa som är akutsjuksköterska hamnar i sin tur mitt i elden.
Kampen mot coronaviruset.
Pandemin.
”Det har jag inga problem med. Det ska bli intressant. Sjuksköterskor behövs alltid till akutsjukvården” slutar Linnéa vårt samtal.
Gissa om sjukvården skriker efter denna utomordentligt trevliga kvinna.
Lycka till på landbacken, familjen Thornblad.
