Full utryckning av Räddningstjänst.
Sirenerna skar olycksbådande mellan huskroppar. För landa i min risiga kropp i karantän, när jag sökte Täppans skugga.
Mina öron spetsades.
En gång journalist.
Alltid en journalist.
Sirener är alltid sirener.
Ett skrikigt olycksbådande tonläge som kan väcka de döda. Det är sådant som vi gamla journalister går igång på.
”Måste veta. Bråttom, bråttom.”
Sitter i blodet.
Årets första riktiga baddag med en värme som påminde om den grekiska övärlden. Jag ryckte ut med min elskoter.
Kryssade ett hundratal meter mellan huskropparna.
Tomt på folk.
Min egen listiga väg (avståndet, mina vänner), för undvika väldiga skaror med badsugna gäster som söker sig till Lommas stränder.
Jag körde i stället näsan rakt in i Räddningstjänstens fordon. Fick efter en stund ett lugnande besked av dessa hjältar:
”Drunkningstillbud. Två barn-pojkar-mellan 5-10 år höll på drunkna. Nu slutade det lyckligt. Läget under kontroll. Barnen mår bra.”
Det var då för väl.
Såg för övrigt hur badgästerna fullständigt sket i Lomma kommuns lappar på marken om två meters avstånd-se bilderna här nedanför.
Idag bjuds vi på en ny het dag i Lomma.
Måtte vi slippa den olycksbådande musiken av ilskna sirener.
Och.
Glöm inte avståndet.
2 meter.
