En selfie på mig och tygpåsen.
Vårt vapen mot plastskatten.
Ett krig som paret Rockbäck redan vunnit.
Faktiskt för flera år sedan.
Miljöpartiet kammar noll hemma hos oss.
Inga kulor till staten.
En gång i tiden bar även vi hem maten från butiken i plastpåsar. Vid övergången från vanliga väskor eller papplådor till plastpåsar var dessa påsar gratis.
Rätt snart såg handlarna en lucka till förnyade intäkter, och började ta betalt för plastpåsarna. Snart nog blev försäljningen av plastpåsar matbutikernas största intäkter, med upp till 3 kronor för varje enskild påse.
Handlarna gnuggade händerna av förtjusning.
Det blev succé i kassan.
Många gånger bättre än prisdumpade lockvaror som kaffe eller blandfärs. Hemma slog vi till bromsen.
Maten var dyr nog.
Kriget mot plastpåsarna började. Vi tog helt enkelt hem varorna med egna tygpåsar som kostat runt en tia i inköp.
Vi köpte också trevliga tygpåsar med oss hem, från våra resor världen över-se en från Polens huvudstad i vinjetten.
Något tal om klimatsmart kände ingen till.
Det fanns inte på kartan.
Behövdes inte.
Fattar själv utan hjälp av kissnödiga miljöpartister.
När så regeringen med Miljöpartiet som dynamo beslutade införa skatten, tre kronor för varje plastpåse, låg vi i skyttegraven för ännu en seger.
Vi har nämligen numera gott om tygpåsar, i hemmets ljuva vrå. Inte en spänn till staten för en jävla plastpåse.
Inte ens en liten skattepåse i plast för 30 öre blir det.
Aldrig i livet.
Fast den där 30-öringen blir lite marig att runda. De stora förlorarna i framtiden blir handlarna. Och du som envisas med plasten.
Tror jag.
Vi får se.
Plast på er!
