Det var så långt, en av bästa stunder, men ack så sällsynta, jag haft med Erik ”Shining” Hamréns landslag.
Laget lirade friskt och frejdigt med en hög press som störde danskarna.
Plötsligt efter 20-25 minuter spel i andra halvleken kom punkteringen:
ballongen exploderade.
Boysen blev soppatorsk.
Tog slut.
Danmark kunde göra 2-1 genom en markeringsmisstag av Martin Olsson som fram till dess visat upp sin snabbhet. Nu stod han där.
Soppatorsk.
Han var inte alls ensam.
Zlatan Ibrahimovic vinkade och vinkade och ville bli utbytt. Det blev han också.
Orken tröt.
Han bar på en förkylning man mörkat, så det bytet har jag all förståelse för.
Men de andra?
De stapplade omkring som ett gäng åldringar utan rollatorer.
Konditionen tröt.
Visserligen tar det på krafterna och spela med en hög press. Riva sönder danskarnas försök till ordnat spel.
Det borde professionella spelare klara av galant under 90 minuter.
Även en sådan dynamo som Oscar Lewicki-storfin-sprang till slut mest för springandets skull. Problemet kan vara att inte alla svenska spelare får tillräckligt med matchtid i sina klubbar. Vissa lirar mer på bänken än på planen.
Bänkspel ger absolut ingen kondition.
Några rundor i Pildammsparken i Malmö rekommenderas inför returkampen på Parken i Köpenhamn på tisdag.
En annan sak.
När Zlatan lämnade uppstod ett stort tomt hål i mitten längst fram. John Guidetti var inte ens nära. Men han lär sig. Har tiden för sig.
Till tisdag måste Zlatan ha hostat färdigt. Då jävlar ska dansken få.
Vi har i alla fall en vinst med oss i bagaget. I knappaste laget.
Bara inte ballongen exploderar igen.
Danskjävlar!
