Tar fram ett murrigt diplom från 1928.
Min svärmor-se lilla bilden-, Asta, var 15 år och vann pris i handmjölkning.
Fint värre.
Det var kraftig god mjölk.
Bra för benstommen på växande barn, sa man alltid förr i tiden. Korna vårdades med ömhet och stor kärlek.
Min svärfar, Gunnar, var ett med djuren.
Det mockades stup i kvarten. Strössel på, för kossorna skulle ha det bra. Mjölken en viktig näringskälla.
Annat är det idag.
Vi som såg Uppdrag Gransknings reportage, från den s k Arlagården med kor som vadade omkring i sitt eget träck, blev förfärade.
Dagens kossor har blivit ett löpande band i en mjölkfabrik. Det är väl en sak, men kiss och bajs hör inte hemma i en modern mjölkfabrik.
Något diplom som min svärmor fick, kommer Arla aldrig att få.
