Fast värst av allt.
Den 11 maj 1960 förlorade MFF för första gången i allsvenskan mot IFK Malmö med 1-0 på Stadion, inför rekordpubliken 24 917 åskådare.
Det skyldes på vinden. Det skyldes på vad som helst. Detta var ofattbart. MFF förlorade mot IFK Malmö!?
Eric Persson låg vaken länge efter den fadäsen.
Mardrömmen blev sann.
IFK vann faktiskt rättvist.
Jodå, jag såg matchen.
På den tiden var Malmö kluven i två bitar: antingen var du gul eller så var du blå. Fotbollen i centrum, diskussion mellan gula och blåa på ALLA arbetsplatser i Malmö: på skolgårdarna, i mjölkaffären, i varje konditori och det var högljutt.
Jag vet, för jag var med.
Det där kan jag sakna numera. Hur kampen mellan blåa och gula dominerade vardagslivet i Malmö.
I början av 1960-talet rasade IFK Malmö sönder och samman. En gammal fin klubb maldes ner, sakta men säkert, med hjälp av uselt ledarskap.
Trist.
Övermåttan trist.
Det fanns en friskhet i umgänget med gula och blåa fans som alla i Malmö hade nytta av. Konkurrensen kan få folk att blomma.
Igår spelade MFF-IFK Malmö en träningsmatch.
Malmö FF vann med 7-0.
Bytte ut hela laget i halvtid.
”Di gules” fans försvann redan under 1960-talet.
Laget med, för den delen.
They Never Come Back.
