Utan att blinka illustrerade paret Mårtensafton i morronsoffan i TV med en bild på en flock Kanadagäss (alt. vitkindade gäss)-bilden till höger.
”Hallå Katarina och Alexander! Det är värre än att svära i kyrkan."
Aldrig någonsin äter vi Kanadagäss (alt. vitkindade gäss) när det vankas gåsatider i Skåne.
Skäms på er!
Jag hade egentligen tänkt skriva om mitt eget gåsafirande på Spångens Gästgivargård utanför Ljungbyhed.
Stället som andas gås.
Riktig matgås. Aldrig någonsin Kanadagäss (alt. vitkindade gäss).
Och Edvard Persson.
Jag får i stället skriva om Edvards hustru Mims kärleksfulla porträtt av sin man, Edvard Persson, en annan gång.
Denna okända teckning i blyerts fann jag undangömd bland alla filmaffischer och bilder på Edvard som gästgiveriet har tapetserats med.
Kanadagäss (alt. vitkindade gäss).
Edvard Persson vänder sig i sin grav.
Jag gnisslar tänder över Katarina Sandström och Alexander Noréns okunskap i SVT. Kanadagäss (alt. vitkindade gäss).
Det räcker inte ens med rött kort.
BUUU!
Den förträfflige skådaren, Tobias, har hört av sig.
Hans öga säger det rör sig om vitkindade gäss på SVT:s bild. Låt gå för det, men jag vill allt ha Edvards gås. Det är nämligen den som gäller.
För mig.
En liten-eller stor-skam, landade rätt till slut.
Tack Tobias!
