Det är inte så, att jag på något vis vill vara elak.
Jag skriver bara vad jag ser, med stark färgläggning på slutet av meningen.
Kan även fungera som en efterlysning av en landsfader. Något befolkningen skriker efter när kriserna drunknar i krutröken.
Både vuxna och barn skjuts till döds på våra gator. Bomber sprängs.
Då ser man helst ut som en ledsen vovve. Inte en landsfader med auktoritet, hårda nypor och någon fröken Hansson i sjuan helst vill kela med. På tal om fröken Hansson.
Per Albin Hansson (s), statsminister 1932–1936 och 1936–1946, hade två (!) familjer. En officiell samt en i hemlighet.
Han såg också till, så inte Sverige drogs in i andra världskriget. Han lanserade vidare ordet folkhemmet.
Per Albin kallades mycket riktigt också för landsfader.
Stefan Löfven är däremot landsfadern som gått vilse. Bortsprungen och efterlyst. Talar helst om hållbarhet och att det inte är okej.
Det räcker inte på långa vägar.
Svenska folket vill ha en kraftsamling i dessa tider. Någon som slår näven i bordet, för tala som Olof Palme.
Mats Knutson, inrikespolitisk kommentator i SVT, betonar också, att lyckas inte regeringen knäcka brottsutvecklingen, är Löfven rökt i nästa val.
Någon som sätter emot?
