”Somliga går med trasiga skor
säg vad beror det på
gud fader som i himmelen bor
kanske vill ha det så”
En gång i tiden lämnade Sverige fattigstugan bakom sig. Vi utvecklades till ett av världens rikaste länder. Fattigdom fanns i fjärran land.
Första gången jag kom i kontakt med gräslig fattigdom var 1960. Vår statliga TV-kanal visade i svart-vitt en skriande brist på mat i Etiopien.
Folk svalt ihjäl.
55 år senare stirrar fortfarande det döende barnens stora ögon på mig från den flimrande TV-rutan.
1960 var jag en tämligen nybakad tonåring.
Rockade till Elvis.
Åt en tjock grillad med bröd, stark senap, hos Allans, efter sett en spännande västernfilm på Rio i Malmö.
Idag tycks fattigdomen åter stå och stampa utanför vår dörr.
Alla dessa flyktingar med trasiga skor. Tiggarna i Malmö verkar trots allt ha rätt så bra på fötterna. Det är väl vänsteraktivisternas skodon, kan tänkas.
Fast nu är också dessa zigenare/romer från Rumänien av ett speciellt hårt virke.
Vi har åter börjat bygga fattigstugor i landet.
Jag minns, ja, det förföljer mig genom livet, den döende lilla flickans förtvivlade ögon som stirrade på mig från den flimrande svar-vita TV-rutan 1960.
Hon ägde inte ens ett par trasiga skor.
Jag gråter.
Inombords.
”gud fader som i himmelen bor
kanske vill ha det så”
