Tjo och glam.
Annars var det inte en riktig lördag.
Söndagarna blev ofta en tung tillställning.
Med takt med ökat medicinintag samt stigande ålder, bleknade lördagens fester bort i fjärran. Ersattes av ett stillsamt liv som endast poeten kan skildra.
Om poeten misslyckas kan jag berätta om gårdagens lördagskväll i tevesoffan. Det är där jag numera är parkerad.
Först bjöd Janne Andersson upp till en svensk helylle fest i fotbolls tjänst borta i Turkiet. Ett sagolikt vackert framgångsrikt svenskt defensivt spel.
Vinst med 1-0.
Jag blev så glad.
Firade med ytterligare en kopp kaffe.
Turkiet.
Ett land jag såg som en spännande saga som barn.
Nu kändes det på riktigt.
Därför var det självklart avrunda denna stillsamma lördag med en annan saga, bröderna Coens nya film, "The ballad of Buster Scruggs" på Netflix.
Jag är fan av bröderna Coen.
Resten förstår ni.
Filmen hade premiär i fredags och var något i hästväg.
Det går att ha roligt utan sprit.
Jag fick en annorlunda lördagsfylla, sanna mina ord.
