Förvånad sprättade jag upp brevet från Ann Gerd i Sollefteå.
Brev från Lappmarken, stod det längst upp till höger. Kändes nästan 100 år gammalt. Så dikten som slog emot mig som en viskning från en annan tid:
SOM FÖRUT
Milan hostade till
och slog.
Kolarn ramlade i
och dog.
Inte en kota
blev kvar av karn.
Käringen med
sina nie barn
tvangs av nöden
på socknen ut.
Annars var allt
som det var förut.
(Ur I Torparskogen, av Helmer Grundström (1904-1986).
Helmer Grundström.
En av mina två favoritpoeter.
Den andra är Helmers kompis, Nils Ferlin.
Kan inte bli så mycket bättre.
Brevet från Helmer Grundström-sällskapet. Där är jag medlem. Vilket jag helt glömt. Andra sidan tar det tid med postdiligensen.
Helmer på en ljuvlig bild här nedanför.
Vi är i alla fall några som vårdar hans minne.
