Mot Sverige.
För andra gången på en vecka.
Det började med några kinesiska turister som slängdes ut från ett hotell i Stockholm. Den kinesiska ambassadören i Stockholm rasade.
Den historien känner vi alla till.
Fanns ingen humor i det, faktiskt. Om nu inte ambassadören utan att begripa det själv, gjorde humor av det.
Däremot gjorde satirprogrammet Svenska Nyheter med Jesper Rönndahl som programledare sig roliga över det inträffade.
Jag såg det.
Skrattade gott. Det var hur kul som helst.
Det tyckte inte den humorlöse ambassadören som åter gick i taket. Kräver genast en ursäkt från SVT.
Humor är inte kinesernas starka sida.
Jag har rest runt i Kina. Måste hålla med den kinesiske ambassadören: humor är hårdvara i Kina.
Faktiskt svårt att hitta.
Kinesisk opera är inget att skratta åt. En show i Shanghai skrattade kineserna åt, så de vek sig. Vi västerlänningar satt tysta. Humorn obegripligt barnslig.
Nej, humorn fann jag på min 60-års dag.
På en restaurang.
En äkta kinesisk restaurang. För jag var i Kina. Ingen amerikaniserad kinakrog som vi har i varje gathörn i Sverige. Nu var det äkta vara som gällde.
När köket fick reda på att jag fyllde 60 år, rullades en vagn in med en jätteorm inlagd i sprit-se bild här nedanför.
Gamla människor möter stor respekt i Kina. Fyller man då 60 år har man, enligt kineserna, taxat in som åldring.
Då ska det drickas ormsupar i snapsglas som påminde om små äggkoppar. En ormsup skänker nämligen en åldring ett evigt liv.
Nu är jag 72 år. Så ännu så länge stämmer det.
Bilden här nedanför, är på vagnen som rullades in med ormen och hela köret.
Bilden längst ner.
Även hustrun som lider av ormfobi drog i sig en sup som var pissljummen och smakade apa. Fast det var en rolig och udda upplevelse.
Mer humor än så, blir det inte Kina.
Skål!
