Numera ingår de i den grupp av ensamkommande som placerats i Lomma. Taher har fått uppehållstillstånd, medan Mangal går i väntans tider.
När jag under gårdagens eftermiddag såg, att några satte upp ett tält på Strandängarna i Lomma. Alltså samma plats där Dansveckorna brusade fram för en tid sedan, väcktes min nyfikenhet.
El-skotern tvärnitade.
Först var de avvaktande.
Sedan lossnade det.
Det märkliga var, att jag kände igen båda till utseendet.
Mycket riktigt.
De har under sommaren jobbat som kyrkogårdsarbetare uppe vid kyrkan.
”Då är det ni som krattat så fint på min mammas grav, ” sa jag som den mest naturliga öppningsrepliken i världen.
Det som överraskade mig mest, var att de pratade en alldeles utmärkt svenska. Taher och Mangal de första ensamkommande jag skamligt nog har träffat.
De var ivriga.
Ville skaffa sig ett liv i Sverige.
Beredda jobba stenhårt för en lyckad framtid.
Båda på god väg.
Tränade brottning med Lommas klassiska brottarklubb, BK Envig. Inte alls konstigt i mina öron.
Kraftsporterna är en stor sak i de centralasiatiska länderna.
Tältet restes för kvällens fest. Deras kompis Ahad, hade fått uppehållstillstånd. Något som måste firas.
På Afghanskt vis.
Med mattor utlagda som golv i tältet.
Min känsla helt spontant efter vårt möte: det här är två ynglingar som kommer skaffa sig ett bra liv i Sverige. Ivern minst lika stor som när Karl-Oskar kom till Amerika i Mobergs utvandrarserie.
Hoppas festen blev lyckad.
