Du vaknar på morgonen.
Sömndrucken.
Klibb i ögonen.
Gäspande släpar du dig in i duschen, för den vanliga triviala morgontvagningen. Inget märkligt med det.
En procedur många människor med mig gör varje morgon: dels för vakna, dels för skölja av nattens kroppsliga odör samt för fräscha upp sig inför dagens vedermödor.
Du skruvar på vattenkranen i duschen.
Alltid inställd på din favoritvärme.
Du får i stället ett rejält kallbad över dig.
Isigt vatten.
Visserligen har sommaren varit ovanligt het, men en iskall dusch på morgonkvisten är föga uppmuntrande.
Du som brukar sjunga i duschen, svär plötsligt som en borstbindare. Du som aldrig tar en ton, följer samma spår.
Så hade vi det hemma hos oss i morse.
”Förmodligen någon som grävt av en kabel,” tänker jag.
Det har hänt förr i Lomma. Allt byggande har nämligen sitt pris. Kollar Lomma kommuns hemsida.
Finner ingenting.
Ringer Flax som är hövding i min bostadsrättsförening.
”En pump har stannat i vårt pannrum,” förklarar en något stressad hövding för mig. Jourtjänsten larmad.
Snart nog kan vi åter börja sjunga i duschen, Gott Folk.
Allt har sitt pris efter ett överraskande kallbad på morgonkulan.
Tålamod är ett annat pris.
Det har jag.
