Den öppnade med frågan för dagen. Decemberöverenskommelsen som sköts i sank av Kristdemokraterna.
Den debatten slutade med att Jimmie Åkesson (SD) i sin tur sköt käbblet i sank. Alliansen eller f d Alliansen kritiserade regeringens budget. Vänsterblocket kritiserade i sin tur deras olika budgetalternativ.
”Det är ett spel för galleriet, det ni håller på med, sa han bitskt, vänd mot de borgerliga partiledarna och fortsatte:
”Ni kommer ändå att rösta på regeringens budget”.
Ingen opponerade sig. Hela gänget såg snopna ut. Så var det alltså med den decemberöverenskommelse som sköts i sank.
Jag fastnade också på jobbfrågan.
Si och så många ska ha ett jobb, hette det. Då upptäckte jag, att alla de nya arbetstillfällen som regeringen lovat inte alls rörde flyktingarna som väller in i landet.
De måste väl för böveln också ha ett jobb.
Inte nog med det.
Välfärdssystemets kollaps, något som oroar ute i stugorna.
Boendefrågan. Den sociala sektorn måste genomgå en omfattande utbyggnad, inte minst sjukvården. Lomma Vårdcentral är redan i dag alldeles för liten.
För inte tala om skolan som ska svälja alla nya barn i det svenska samhället.
Dessutom pratar ingen svenska.
Det fanns ingen, absolut ingen av politikerna som kom med någon fräsch idé till lösning. Bara gammalt mög som vi säger i Skåne. Frågor som mer eller mindre viftades bort.
Nej, det var en usel tillställning jag offrade två timmar på. Inga nyheter alls. Bara käbbel, käbbel.
Då ringde kompis Leif Georg och sa:
”Goddag yxskaft”.
Där satt den.
Rakt ner i kubben.
