Blå himmel.
Strålande sol.
Sommarvarmt i luften.
Jag satt i Täppan med ett glas kyld Mümmelmann. Läste Robert Harris senaste bok, München. Frid i Lomma, medan dramat öste på i boken.
Då plötsligt skars idyllen sönder av skarpa sirener från Höjeågatan.
Min gata.
Först reagerade jag inte.
Var väl någon boende som insjuknat i hemmet. För så brukar det vara för det mesta. Då kom ännu fler skarpa sirener från Höjeågatan.
Och på det ytterligare skarpa sirener.
Jag bedömde det som sirenerna slogs av nere vid badet några hundra meter bort. Knappt.
Nu ryckte journalisten i mig. Det börjar bli lite väl många sirener. Lite av Manhattan nattetid. Tid för utryckning även för bloggen.
På el-skotern utan sirener.
Nere vid badet mötes jag av upprörda människor.
Alla ville veta vad som inträffat.
Någon berättade för mig att det rörde sig om en äldre kvinna som hittats livlös flytande omkring i badvattnet.
Nu jobbade räddningspersonalen med kvinnans liv.
Drunkningsdrama?
Sjukdom?
Det spelar ingen som helst roll. Det viktiga är att kvinnans liv räddas. Hon fördes med ambulans till sjukhuset.
Vi kände oss alla skakade över upplevelsen.
Tack och lov är detta en väldigt ovanlig händelse vid T-bryggans badplats i Lomma. Jag vet. För jag har följt badlivet här i över 30 år.
Idyllen fick sig denna onsdag en knuff åt fel håll.
