”Strandsatta, långsamma, osynkroniserade, ineffektiva.”
Han kunde också lagt till osynliga på planen.
De har fått betala när Janne Andersson spikat den svenska försvarsmodellen som till stora delar sjösattes redan under 1960-talet.
Anfall-framåt!
Det har Janne lämnat åt sitt öde.
Väl medveten om att i stundande VM är det blåställ på som gäller. Inte släppa en jävel över bron.
Sedan får det bli som det blir framåt.
Tre raka landskamper utan något mål framåt.
Bättre än så här, är faktiskt inte svensk fotboll på elitnivå. Det är dynggrävar fotboll som ska ta Sverige vidare från gruppspelet i fotbolls-VM.
Det är här jag saknar Zlatan Ibrahimovic.
Med Zlatan på planen finns alltid ett hopp om bättre tider.
Plötsligt slår bomben ner. Zlatan har gjort det omöjliga. Medan bakre regionen brakar på i blåställ med dynggrepen i högsta hugg, gör Zlatan det som varken Marcus Berg eller Ola Toivonen, Isaac Kiese-Tehlin också för den delen, mäktar med: ett konstmål som får oss tappa andan.
Hur eländigt allt ändå ser ut, så finns det alltid en förväntan med Zlatan på planen. Det omöjliga kan bli möjligt.
Janne Andersson borde övertalat grabben från Rosengård. Zlatan faller lätt för smicker. För jag saknar Zlatan i det svenska VM-laget.
Syrenerna har också vissnat.
