Ja, rent utav en medicinsk sensation.
Först nu fem år senare kan jag berätta om miraklet som får läkarna stirra fånigt på mig. Tappa tråden, liksom.
”Nej, det finns ingen medicinsk förklaring”, säger allergiläkarna.
På den stora bilden här ovanför vårdas jag efter en fallolycka, efter jag parkerat bilen i garaget. Svåra inre skador samt en hel del annat.
Att jag överlevde får betecknas som ett under.
Året är 2014 i början av april.
Jag har sedan dess sakta men säkert återhämtat mig från den traumatiska upplevelsen. Några mindre operation under åren för styra upp gubben helt, är inte mycket att orda om. Det som är ett medicinskt under kommer nu.
Allt sedan jag var en liten rar gosse som knappt hunnit lära mig prata, har jag haft pollenallergi med svår astma som följd.
Varje vår när allt står i blom, har jag rasat samman. Det har blivit många sprutor, kurer, mediciner i drivor, för i bästa fall få ordning på mig.
Jag har firat vårens ankomst de senaste 36 åren mer på allergikliniken i Lund, än ute i det fria. Så kom då den där förtörnade olyckan våren 2014.
Den skulle visa sig bli min lycka när det gällde pollenallergin. Sedan dess har mina besvär med pollen i det närmaste utraderats.
Får endast droppa mina ögon varje dag.
Bagatell.
Det har nu gått fem vårar sedan 2014.
Ingen pollenallergi.
Lite i ögonen som sagt var.
Mitt berg med mediciner för knäcka pollenattackerna behövs inte längre. Borta som ett trollslag.
Det märkligaste av allt: allergiläkarna står med gapande munnar av pur förvåning.
Ett mirakel, sanna mina ord.
