Här kommer nästa fas i utvecklingen.
Den fasta telefonen som tog sitt första steg som hemmets första rörliga telefon i början av 1990-talet. Jag minns upplevelsen mycket tydligt. Kunde till och med sitta på muggen och prata med min lekkamrat Leif Georg.
Fantastiskt.
Åren gick.
En dag dök mobiltelefonerna upp. Först klumpiga sedan allt mer smidiga, för i slutet av 2000-talet ta ett jättekliv framåt med en superkamera som följdes av appar och allt mellan himmel och jord.
I bakvattnet hamnade den fasta telefonen allt mer. Många skrotade den helt och hållet. Därför kommer knappast någon i dag ihåg några telefon nummer längre.
Jag har valt gå emot strömmen. För en billig peng behöll jag min fasta telefon. Fick den nya fasta telefonen med posten av min teleleverantör.
Det gick som det brukar göra: där satt jag fast med en fast telefon, med alla ny delar framför mig.
I vanlig ordning förstod jag ingenting av all ny teknik.
Sonen fick kallas in under fanorna.
SIM-kort?
I en fast telefon?
Jodå, till slut greppade vi 2018.
Det fanns både kamera för stillbilder och film, samt tusen andra finesser. Den kan även fungera som mobiltelefon om jag vill ta med den på semestern.
Jag har väl aldrig hört på maggen, som Martin Ljung sa på bakelittelefonens tidevarv.
FOTNOT. Löpsedeln. Mobiltelefonen jag håller i handen, hamnade plötsligt i den fasta telefonen.
